Så fungerar reflektorer
Reflektorn styr ljuset till rätt plats och skapar önskad ljusfördelning. Det är reflektorns form och dess yta som avgör hur ljuset styrs.
Reflektorns form avgör vart ljuset reflekteras
Reflektorns form bygger ofta på en parabel, cirkel eller ellips och har enskilt störst inverkan på ljusprestandan. Den kan också bestå av raka, konkava eller konvexa ytor (enligt figuren nedan). Oftast är det en kombination av dessa geometrier som skapar det önskade slutresultatet.
Speglande reflektion av parallella strålar som faller på en plan yta (parallell strålbana), konkav yta (konvergerande strålar) och konvex yta (divergerande strålar).
Reflektorer har oftast en korsande strålgång, vilket innebär att ljuset som reflekteras i dess ena sida ger tillskott till motstående sida av ljusfördelningen. Figuren nedan visar några reflektorer för linjära applikationer med korsande strålgång. Under varje reflektortyp visas en tillhörande principiell ljusfördelning. Det är dock kombinationen av reflektorns form och dess yta som ger det önskvärda resultatet.
Reflektorns yta avgör hur ljuset reflekteras
Reflektorn är oftast tillverkad av ytbelagd aluminium eller plast. Ytbeläggningen kan även bestå av metallisering eller lackering utifrån önskemål om energieffektivitet och visuellt uttryck.
När ljus träffar en yta kan det reflekteras helt eller delvis
Hur stor del av ljuset som reflekteras beror på ytans reflektans – för Fagerhults reflektorer ligger den normalt mellan 80–98 %. Utöver mängden reflekterat ljus spelar även hur ljuset sprids (diffusion) en viktig roll. Diffusion beskriver hur ljuset sprids efter reflektion. Det finns ett spann:
- Speglande ytor: Nästan ingen diffusion, ljuset reflekteras som i en spegel (t.ex. högglanspolerad yta).
- Diffuserande ytor: Ljuset sprids i alla riktningar (t.ex. en matt vitlackerad yta).
För speglande ytor gäller reflektionslagen: Infallsvinkel = Utfallsvinkel för varje ljusstråle. Denna spegelreflektion är en nyckelfaktor vid konstruktion av armaturer.
