Siku Mwinuka

När vi når Muhanze efter den skumpiga bilfärden står solen som högst på himlen. Hade det inte varit för det familjära välkomnandet med sång och dans, hade bilens kalla inomhusklimat med luftkonditionering varit att föredra. Även om samtliga sjunger rytmiskt på swahili, är det ändå Siku som fångar vår uppmärksamhet. Hon bär sin sovande son i ett knyte på ryggen, vars två-åriga armar taktmässigt svänger hit och dit, när hon dansar till sången.

Efter att ha hälsat på samtliga entreprenörer är vi nyfikna på att veta varför de valt att bli en Solar Sister.

- Jag såg en möjlighet att tjäna egna pengar samtidigt som jag fick möjlighet att nyttja solcellslamporna för egen del, förklarar Siku som slagit sig ned i skuggan under ett jättelikt träd tillsammans med de andra kvinnorna.

Likt många av de andra kvinnorna som vi träffat på resan, var Siku hemmafru innan hon började sälja solcellslampor genom Solar Sister. Hon beskriver att förtjänsten från solcellslamporna lett till stora förändringar i hennes liv:

- Förut var jag inte en del av hushållets ekonomi men numera har jag en egen inkomst vilken jag kan disponera som jag vill. Jag är inte beroende av min man och jag har insett att jag kan bedriva affärer på egen hand. Detta har fått mig att känna mig självständig men även höjt mitt självförtroende. Idag känns det som att jag klarar det mesta.

Likt det hushåll vi besöker, saknar de flesta av hennes kunder tillgång till elektricitet och husen är byggda av rödbrun lera med halm- eller plåttak. Regionen där vi befinner oss heter Kishapu och är ett nytt tillskott över områden som Fagerhult bistår. De flesta som bor i regionen livnär sig på att odla potatis, sötpotatis, majs och solrosor eller genom att ha boskap. Inte sällan får vi stanna för kossor och getter som passerar de sönderregnade grusvägarna vid våra bilfärder.

- Finns det några andra positiva effekter från Solar Sister-engagemanget? frågar vi.
-  Ja, flera! Vi lär oss mycket om entreprenörskap och med vinsten från solcellslamporna har jag kunnat köpa en trampsymaskin, med vilken jag börjat sy och sälja kläder.
- Vilken typ av kläder? undrar vi frågvist.
- Babykläder, svarar Siku som stolt visar upp sin son med en tvådelad heldress i ett afrikanskt mönster med inslag av blått och rött. Kläderna sys på förfrågan och hon förklarar att hennes skrädderiverksamhet, tillsammans med solcellsförsäljningen, har bidragit till ökade inkomster.

Likt Siku instämmer flera av de andra kvinnorna i att de fått bättre självförtroende – både på grund av att de är mer självständiga men också för att de är framgångsrika entreprenörer, vilket flera andra personer i byn ser upp till. Med kunskaperna och kapital från solcellsförsäljningen har flera av kvinnorna startat andra verksamheter, exempelvis en restaurang, en mobilshop och en affär för jordbruksredskap. Några av kvinnorna har till och med anställt andra i sina verksamheter. 

Trots den loja timmen på dagen, där både skugga och vind gör sig påmind i sin frånvaro, berättar Siku och de andra kvinnorna exalterat om vad de använt sin ökade inkomst till. Med stolthet i blicken får vi höra hur flera av dem flyttat ut från sina föräldrahem till egenbyggda hus, samt att tillgången på mat är bättre genom att de investerat i boskap och jordbruk. Flera av kvinnorna satsar också på utbildning till sina barn:

- Jag har betalt skolavgift, skoluniform och kurslitteratur till mina barn med vinsten från solcellsförsäljningen, berättar Siku med ett leende på läpparna. Mitt nästa mål är att uppgradera mitt lerhus till ett tegelhus med plåttak.