Beräkning av bländtal
Graden av obehagsbländning kan för inomhusanläggningar uppskattas genom att utföra en bländtalsberäkning enligt UGR-metoden.
De krav på bländtal som redovisas i EN 12464-1 avser högsta medelvärde för belysningen. UGR-metoden (Unified Glare Rating) finns beskriven i CIE:s-publikation nr 117-1995.
UGR-bländtalen för obehagsbländningen anges i en skala som i praktiken går från 13 till 28, där det största bländtalet anger den kraftigaste bländningen. Den lägsta skillnaden mellan bländtalen som anger en märkbar skillnad är 3.
För att kontrollera om medelbländtalet i standardens tabellverk uppfylls för en specifik belysningsinstallation, skall bländtalet beräknas enligt den så kallade tabellmetoden (metoden finns beskriven i CIE:s publikation nr 117-1995). Denna metod förutsätter emellertid att armaturerna i rummet är symmetriskt placerade och har en symmetrisk ljusfördelning tvärs och längs armaturen.
Eftersom alla fastställda gränsvärden är baserade på UGR tabell metoden, kan inte andra metoder tillämpas, som exempelvis enskilda observatörs punkter enligt formel metoden. För att maximera användandet av tabell metoden finns nu ett nytt Annex A i standarden , som beskriver rekommenderade metoder, när det förekommer avvikelser från de specifika förutsättningarna. Exempelvis oregelbundna armaturplaceringar, flera armaturtyper, olikformade rum.
Armaturtillverkarna skall tillhandahålla underlag/tabelldata som en del av armaturens fotometriska data för att man på ett enkelt sätt ska kunna kontrollera belysningsanläggningens bländtal.