Ljusets påverkan på människan

Solen har alltid varit människans primära ljuskälla. Den har styrt vår dygnsrytm, att vi är aktiva när det är ljust och vilar när det är mörkt.

På näthinnan sitter tre receptorer: tappar och stavar – samt den ”tredje receptorn” som upptäcktes 2002. Den tredje receptorn kommunicerar direkt med den del av hjärnan som styr vår dygnsrytm och vår biologiska klocka. Tack vare upptäckten gick det äntligen att etablera ett samband mellan mänskligt välbefinnande och tillgången på ljus. Receptorn påverkar utsöndringen av sömnhormonet melatonin och stresshormonet kortisol.

Artboard 1.png

Ljusbrist påverkar oss negativt

Melatoninproduktionen ökar vid låga ljusnivåer och i mörker (nattetid) medan kortisolproduktionen ökar vid höga ljusnivåer (dagtid). För lite ljus kan göra oss svagt deprimerade, särskilt under vinterhalvåret (SAD - Sesaonal Affective Disorder). Inom sjukvården används ljusterapi sedan länge för att minska effekterna av årstidsrelaterade sub-depressioner.

Idag arbetar 60 % av de arbetsföra svenskarna inomhus i någon typ av kontorsmiljö minst 25 % av sin arbetstid, i ett artificiellt ljus. Även de som arbetar inom hälsa- och sjukvård eller skola, spenderar  också den största delen av sin arbetstid inomhus. Behovet av ett anpassat ljus, för både anställda och kunder/patienter/elever i de här miljöerna, är viktigt att ta med i beräkningen när man planerar sin belysning.