Jysk_kontor2.jpg

Om bländning

Bländning uppstår när någon del av interiören är märkbart ljusare än rummets ljushet i allmänhet. Ögonen utsätts i detta läge för ett starkare ljus än vad de normalt är adapterade för. De vanligaste orsakerna till bländning är armaturer och fönster som upplevs direkt eller via reflexer inom det normala synfältet.

Äldre människor irriteras vanligen mer av bländning än yngre. Det beror främst på den med åldern ökande grumlingen av linsen men även på en minskad adaptationsförmåga.

Bländning kan indelas i två olika typer av bländning; synnedsättande bländning och obehagsbländning.

Synnedsättande bländning och obehagsbländning kan förekomma samtidigt eller separat.

Synnedsättande bländning

Synnedsättande bländning uppstår vanligtvis när ett objekt i närheten av den normala synriktningen har en väsentligt högre ljushet eller luminans än den som vanligtvis är förekommande inom synfältet. Om ett öga utsätts för störande starkt ljus kan ögats adaptation påverkas negativt och orsaka en försämring av synbarheten s.k. kontrastreduktion.

Denna kontrastförsämring kan vara tillräcklig för att göra väsentliga detaljer osynliga och försvåra prestationsförmågan att utföra synuppgiften. Alternativt om den bländande ljuskällan är direkt i siktlinjen kan detta orsaka märkbara efterbilder.

Den mest vanligt förekommande källan till synnedsättande bländning inomhus är solen och himlen sett från ett fönster eller dåligt avskärmade ljuskällor sedda direkt eller via reflektion.

Synnedsättande bländning skall därför förebyggas genom att använda för ljuskällorna väl avskärmade armaturer (se tabell).

Lägsta avskärmningsvinkel för ljuskällors luminanser

Ljuskällans luminans [kcd/m²]
Minsta avskärmningsvinkel
20 till < 50 15°
50 till < 500 20°
≥ 500 30°

I tabellen angivna värden innefattar ej armaturer med uteslutande indirekt ljus eller armaturer som är monterade under normal ögonhöjd.

Applikationsområde